Pension(?)

Nu har vår store ledare, statsminister Flintfeldt, som bekant föreslagit att pensionsåldern bör höjas till 75 år. Annars kommer vi inte att kunna behålla den välfärd som regeringen febrilt jobbar på att avveckla.  Han har genast fått uppbackning av framstående personligheter inom svenskt kulturliv, som Blondin Bella, som glatt meddelat att hon tänker minsann jobba tills hon dör (förhoppningsvis snart) och det gäller bara att se till att ha roligt och se jobbet som en livsstil, snarare än ett tvång.
Om vi bortser från det faktum att det är ett tvång att jobba, eftersom naturen har gjort det till ett krav att äta och inte frysa arslet av sig, så kan ju faktiskt inte alla leva på låtsasjobb som bloggare eller statsminister. Det är nog ganska få som drömmer om att arbeta tiotals år som städerska eller sopåkare när de är barn. Inget ont om dessa jobb i sig, de behövs verkligen och därför behövs det också människor som av en eller annan anledning inte utbildar sig till något välbetalt akademiskt arbete, eller blir egna företagare, utan får hanka sig fram dag efter dag på ett underbetalt "skitjobb". Alla samhällen genom historien, inte minst så kallat socialistiska samhällen, bygger på att det finns fler fattiga än rika.
Men för att återgå till pensionsfrågan, varför inte helt skrota alla pensionssystem, och införa det som förr i tiden populärt kallades för ättestupan? Låt bara dem, som har lyckats skapa sig en förmögenhet, leva som åldringar på sina egna resurser, och avliva de fattiga när de inte längre orkar arbeta. Det vore åtminstone ärligare, och förmodligen humanare, än dagens system. För att inte tala om mer samhällsekonomiskt.
Ett annat altenativ vore att ersätta alla beslutsfattande positioner och högre tjänstemän inom kommuner, landsting, riksdag och regering med åldringar som inte längre orkar med sina gamla jobb. Då skulle vi få ett samhälle med erfarna och visa ledare, ungefär som ett byäldsteråd i stor skala, som säkerligen skulle kunna styra landet bättre. Riksdagsledamoter och komunalpolitiker i god, arbetsför ålder skulle samtidigt frigöras för mer samhällsnyttigt arbete, och det skulle eliminera förekomsten av karriärpolitiker som är ute efter att sko sig själva, alltså majoriteten av allihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0