Euro
De senaste dagarna har medierna återigen tagit upp Sveriges förhållande till euron, denna förhatliga konstruktion som är mindre värd än pengarna i Monopol, och betydligt mindre underhållande.
Nu vill uppenbarligen vår kära regering att vi ska ingå i något sorts samarbete runt euron, där även länder som tackat nej till euron får vara med. På det sättet ska man tydligen kunna kringgå det faktum att Svenska folket röstade nej till denna låtsasvaluta när de fick möjlighet. Om folket röstar fel så får man antingen se till att strunta i att göra något och låta resultatet av omröstningen rinna ut i sanden, som med kärnkraften, som fortfarande finns kvar efter mer än 30 år, dock något nedskuren, trots ett ja till nedmontering,eller köra över det och göra det som är bäst mot dess vilja, som när det gällde vilken sida av vägen man ska köra på. Över 82% röstade för fortsatt vänstertrafik. I fallet med euron försöker man nu göra som med trafikfrågan, där man några år senare avgjorde frågan internt i riksdagen för att få som statsmakten ville utan att åter blanda in det opålitliga folket. Det dröjer förmodligen några år till, men så småningom kommer vi förstås att byta valuta.
Har vi röstat nej till euron så vill vi väl banne mig inte ha euro!? Dessutom har ju inte precis euron och dess effekter gjort särskilt bra reklam för sig under senare år. Det heter inte drachmer-kris i Grekland och lire-kris i Italien.
Det blir förstås problem när man ska tvångsinföra en ny, gemensam valuta och ekonomisk politik i en brokig samling av nationer, som inte har mer gemensamt än att de råkar vara en del av samma kontinent. Det går inte att bara göra ett nytt USA av Europa, de började faktiskt från scratch. För övrigt är knappast USA någon bra förebild för varken ekonomi eller politik, men det är ju uppenbarligen dit EU, och inte minst Sverige är på väg.
Det kan ju också ifrågasättas vilken nytta en gemensam valuta egentligen har, för folk i allmänhet. Nuförtiden behöver vi ju inte gå till banken och växla pengar innan vi ska åka utomlands, det är bara att plocka ut pengar på plats med sitt bankkort, om man behöver kontanter alls. Och köper man något från utlandet via postorder eller på internet så sköts växlingen av valuta per automatik av bank eller betaltjänst.
Men det är klart, det är ju inte fråga om vad folk i allmänhet har nytta av, utan att underlätta för de multinationella bolagen, och politikerna som går i deras ledband. Det blir väl jobbigt för bankerna att föra över så stora belopp mellan valutorna, när bolagscheferna ska lösa ut sina fallskärmar. Men vafan, de använder väl inte Euro i söderhavet ändå?
Nu vill uppenbarligen vår kära regering att vi ska ingå i något sorts samarbete runt euron, där även länder som tackat nej till euron får vara med. På det sättet ska man tydligen kunna kringgå det faktum att Svenska folket röstade nej till denna låtsasvaluta när de fick möjlighet. Om folket röstar fel så får man antingen se till att strunta i att göra något och låta resultatet av omröstningen rinna ut i sanden, som med kärnkraften, som fortfarande finns kvar efter mer än 30 år, dock något nedskuren, trots ett ja till nedmontering,eller köra över det och göra det som är bäst mot dess vilja, som när det gällde vilken sida av vägen man ska köra på. Över 82% röstade för fortsatt vänstertrafik. I fallet med euron försöker man nu göra som med trafikfrågan, där man några år senare avgjorde frågan internt i riksdagen för att få som statsmakten ville utan att åter blanda in det opålitliga folket. Det dröjer förmodligen några år till, men så småningom kommer vi förstås att byta valuta.
Har vi röstat nej till euron så vill vi väl banne mig inte ha euro!? Dessutom har ju inte precis euron och dess effekter gjort särskilt bra reklam för sig under senare år. Det heter inte drachmer-kris i Grekland och lire-kris i Italien.
Det blir förstås problem när man ska tvångsinföra en ny, gemensam valuta och ekonomisk politik i en brokig samling av nationer, som inte har mer gemensamt än att de råkar vara en del av samma kontinent. Det går inte att bara göra ett nytt USA av Europa, de började faktiskt från scratch. För övrigt är knappast USA någon bra förebild för varken ekonomi eller politik, men det är ju uppenbarligen dit EU, och inte minst Sverige är på väg.
Det kan ju också ifrågasättas vilken nytta en gemensam valuta egentligen har, för folk i allmänhet. Nuförtiden behöver vi ju inte gå till banken och växla pengar innan vi ska åka utomlands, det är bara att plocka ut pengar på plats med sitt bankkort, om man behöver kontanter alls. Och köper man något från utlandet via postorder eller på internet så sköts växlingen av valuta per automatik av bank eller betaltjänst.
Men det är klart, det är ju inte fråga om vad folk i allmänhet har nytta av, utan att underlätta för de multinationella bolagen, och politikerna som går i deras ledband. Det blir väl jobbigt för bankerna att föra över så stora belopp mellan valutorna, när bolagscheferna ska lösa ut sina fallskärmar. Men vafan, de använder väl inte Euro i söderhavet ändå?
Arbetslösa, Sveriges Romer?
Häromdagen hörde jag av en händelse på Sveriges Radio P1, där man i anslutning till nyheterna diskuterade romernas (vad som förr kallades zigenare) situation i framförallt Ungern. I Ungern, som har en högerregering, så har man tydligen tvingat ut arbetslösa romer att utföra arbetsuppgifter som exempelvis renhållning av gator, mot en ersättning som enligt den svenske expert som plockats in för att analysera situationen var lägre än vad som i annat fall vore möjligt att betala i lön till en anställd.
Jag har inget emot romer, och det suger säkert att sopa Budapests gator för en spottstyver. Men vad som förundrade mig var att man förfasar sig över detta i svensk radio, när situationen är densamma i, även det högerstyrda, Sverige. Här är dock skillnaden att det inte är en specifik etnisk grupp som tvingas arbeta för slavlön, utan en social grupp, de arbetslösa. Är du arbetslös i Sverige, oavsett om du är infödd eller invandrad, så löper du stor risk att sättas i så kallat samhällsnyttigt arbete, mot en ersättning som är helt orealistisk att försörja sig på, såvida du inte redan är bostadslös och bara behöver pengar till mat och brännvin. (Faktum är att det vore förmodligen mer fördelaktigt att få betalt direkt i brännvin som förr i världen, då kunde man välja själv om man ville dricka upp det själv eller sälja det vidare med förtjänst. Tyvärr skulle det väl vara omöjligt ur moralisk synpunkt, samt att det skulle skada systembolagets försäljning och innebära skatteförlust.)
Om du som arbetslös har blivit intvingad,i den så kallade Jobb och utvecklingsgarantin (som garanterar att arbetsgivare får tillgång till gratis, utbytbar arbetskraft) så har du i praktiken skrivit på att såvida du inte lyckas ordna arbete inom en viss tid så ska du utföra samhällsnyttigt arbete på obestämd tid, den ökända Fas 3. Om du dessutom saknar A-kassa så kan du vänta dig en ersättning på cirka 176 kronor om dagen efter skatt. I utbyte mot denna ersättning förväntas du tillbringa 8 timmar om dagen med att exempelvis vika grattulationskort, som sedan skeppas till försäljning i Norge eller Tyskland.
Men det är tydligen värre när det händer någon annanstans än i vårt kära Sverige, som kan vara hur dåligt som helst men ändå är bättre än alla andra länder. Eller?
PS. Tyvärr har jag inte lyckats lokalisera radioprogrammet på Sveriges Radios hemsida.
Jag har inget emot romer, och det suger säkert att sopa Budapests gator för en spottstyver. Men vad som förundrade mig var att man förfasar sig över detta i svensk radio, när situationen är densamma i, även det högerstyrda, Sverige. Här är dock skillnaden att det inte är en specifik etnisk grupp som tvingas arbeta för slavlön, utan en social grupp, de arbetslösa. Är du arbetslös i Sverige, oavsett om du är infödd eller invandrad, så löper du stor risk att sättas i så kallat samhällsnyttigt arbete, mot en ersättning som är helt orealistisk att försörja sig på, såvida du inte redan är bostadslös och bara behöver pengar till mat och brännvin. (Faktum är att det vore förmodligen mer fördelaktigt att få betalt direkt i brännvin som förr i världen, då kunde man välja själv om man ville dricka upp det själv eller sälja det vidare med förtjänst. Tyvärr skulle det väl vara omöjligt ur moralisk synpunkt, samt att det skulle skada systembolagets försäljning och innebära skatteförlust.)
Om du som arbetslös har blivit intvingad,i den så kallade Jobb och utvecklingsgarantin (som garanterar att arbetsgivare får tillgång till gratis, utbytbar arbetskraft) så har du i praktiken skrivit på att såvida du inte lyckas ordna arbete inom en viss tid så ska du utföra samhällsnyttigt arbete på obestämd tid, den ökända Fas 3. Om du dessutom saknar A-kassa så kan du vänta dig en ersättning på cirka 176 kronor om dagen efter skatt. I utbyte mot denna ersättning förväntas du tillbringa 8 timmar om dagen med att exempelvis vika grattulationskort, som sedan skeppas till försäljning i Norge eller Tyskland.
Men det är tydligen värre när det händer någon annanstans än i vårt kära Sverige, som kan vara hur dåligt som helst men ändå är bättre än alla andra länder. Eller?
PS. Tyvärr har jag inte lyckats lokalisera radioprogrammet på Sveriges Radios hemsida.
Banker
Det är egentligen märkligt att banker har tillåtits få ett så stort inflytande i såväl enskilda människors liv, som hela det globala samhällets uppbyggnad och välgång. De stora bankerna är de överlägset mäktigaste aktörerna på det politiska fältet, regeringar och religioner inräknade.
Särskilt märkligt är det då en bank inte själv producerar något eller utför några tjänster som genererar pengar. En bank skapar inget, den existerar genom att förvalta, eller snarare förskingra, andras pengar. Egentligen skulle man kunna säga att banken inte finns, då dess kapital är någon annans. En bank är bara ett stort luftslott.
Ändå, trots att bankerna således är parasiter, så har de en status i samhället som vi får gå tillbaka till religionens status på medeltiden, eller dess status i icke västerländska länder idag, för att finna någon motsvarighet.
Våra så kallade ledare hyllar bankerna som om det inte bara vore en självklarhet att bankerna finns där, utan också helt nödvändigt för vår existens. Ungefär som solen, lika självklar som nödvändig och därför helt ointressant att ifrågasätta.
Vanliga människor fruktar bankerna och krälar vid dess fötter. De vet, att precis som kyrkan förr i världen hotade med helvetet och evig fördömelse om man inte följde dess bud, så hotar bankerna deras nuvarande liv här på jorden. Och medan fruktan för fördömelsen i efterlivet bygger på tro, så behöver man inte tro för att inse bankernas makt.
Det är ju nämligen så att de allra flesta aldrig kan köpa ett hus, en ny bil, eller knappt åka utomlands på semester utan en banks gunst i ryggen. Det innebär förstås också att det är människors sug efter, oftast onödig, konsumtion som är förutsättningen för bankernas existens, men mer om detta senare i ett eget inlägg. Bankerna kan, om man inte uppfyller deras krav, lägga alla materiella drömmar i ruiner. Och det är inte bankernas pengar man måste fjäska för att få låna, utan andra kunders, som sitter i samma sits!
Till skillnad mot förr, när man kunde välja att ha pengarna i madrassen och skita i bankerna, så är det inte längre möjligt. Hur kan man i dagens digitaliserade samhälle få ut sin lön i kontanter utan att gå till banken? Och om man nu skulle lyckas med det, så gagnar det föga. Man måste ha banken till hjälp för att betala allehanda räkningar. Men till skillnad mot det glada 1900-talet så går man nu inte längre till ett bankontor och betalar sina räkningar i lucka. Nej, man sitter snällt hemma framför datorn och knappar in OCR nummer tills fingrarna värker och ögonen går i kors.
Som tack för att man sköter bankernas arbetsuppgifter åt dem, så tar de ut en nätt avgift, som helst dras från den sista hundringen man har på kontot i mitten av månaden, och så kan man minska ner på sin personal och tjäna mer pengar. Inte heller finns det egentligen något al av bank att anlita, när det bara fins ett fåtal jättebanker kvar, som är av samma skort och korn. En jämförelse med bensinmarknaden och deras synkroniserade prishöjningar kan göras.
Ytterliggare ett intressant fenomen är, att då bankerna, tydligen, är så oerhört viktiga för samhällets fortsatta existens, så är det via statskassan alltid skattebetalarna som får rycka in och rädda bankernas skinn när de i sin girighet och inkompetens har slarvat bort "sina" pengar. Då finns det uppenbarligen kapital att ta av dessutom, när det aldrig finns pengar till exempelvis sociala åtgärder i samhället. Det kapital som gick åt till att rädda banker vid senaste finanskrisen kunde säkerligen ha hållt världens fattiga miljoner med mat i åtskilliga år framöver, om det hade funnits något itresse för sådant. Men så länge Svenssom och hans motsvarighete i andra länder får åka sin vecka till Thailnad varje vinter och aortera på sitt överbelånade hus, så är han nöjd.
Om bankerna ändå vore den samling feta, bökande svin som de så lätt kan liknas vid så hade de åtminstone kommit till användning för de människor de själva hjälpt till att utarma.
PS: Grisar är intelligenta djur, och inte alls så smutsiga som ryktet gör gällande. Liknelsen vid banker är inte menat som nedsättande gentemot dessa djur. Bilden nedan får dock illustrera bankens välförtjänta öde.
Särskilt märkligt är det då en bank inte själv producerar något eller utför några tjänster som genererar pengar. En bank skapar inget, den existerar genom att förvalta, eller snarare förskingra, andras pengar. Egentligen skulle man kunna säga att banken inte finns, då dess kapital är någon annans. En bank är bara ett stort luftslott.
Ändå, trots att bankerna således är parasiter, så har de en status i samhället som vi får gå tillbaka till religionens status på medeltiden, eller dess status i icke västerländska länder idag, för att finna någon motsvarighet.
Våra så kallade ledare hyllar bankerna som om det inte bara vore en självklarhet att bankerna finns där, utan också helt nödvändigt för vår existens. Ungefär som solen, lika självklar som nödvändig och därför helt ointressant att ifrågasätta.
Vanliga människor fruktar bankerna och krälar vid dess fötter. De vet, att precis som kyrkan förr i världen hotade med helvetet och evig fördömelse om man inte följde dess bud, så hotar bankerna deras nuvarande liv här på jorden. Och medan fruktan för fördömelsen i efterlivet bygger på tro, så behöver man inte tro för att inse bankernas makt.
Det är ju nämligen så att de allra flesta aldrig kan köpa ett hus, en ny bil, eller knappt åka utomlands på semester utan en banks gunst i ryggen. Det innebär förstås också att det är människors sug efter, oftast onödig, konsumtion som är förutsättningen för bankernas existens, men mer om detta senare i ett eget inlägg. Bankerna kan, om man inte uppfyller deras krav, lägga alla materiella drömmar i ruiner. Och det är inte bankernas pengar man måste fjäska för att få låna, utan andra kunders, som sitter i samma sits!
Till skillnad mot förr, när man kunde välja att ha pengarna i madrassen och skita i bankerna, så är det inte längre möjligt. Hur kan man i dagens digitaliserade samhälle få ut sin lön i kontanter utan att gå till banken? Och om man nu skulle lyckas med det, så gagnar det föga. Man måste ha banken till hjälp för att betala allehanda räkningar. Men till skillnad mot det glada 1900-talet så går man nu inte längre till ett bankontor och betalar sina räkningar i lucka. Nej, man sitter snällt hemma framför datorn och knappar in OCR nummer tills fingrarna värker och ögonen går i kors.
Som tack för att man sköter bankernas arbetsuppgifter åt dem, så tar de ut en nätt avgift, som helst dras från den sista hundringen man har på kontot i mitten av månaden, och så kan man minska ner på sin personal och tjäna mer pengar. Inte heller finns det egentligen något al av bank att anlita, när det bara fins ett fåtal jättebanker kvar, som är av samma skort och korn. En jämförelse med bensinmarknaden och deras synkroniserade prishöjningar kan göras.
Ytterliggare ett intressant fenomen är, att då bankerna, tydligen, är så oerhört viktiga för samhällets fortsatta existens, så är det via statskassan alltid skattebetalarna som får rycka in och rädda bankernas skinn när de i sin girighet och inkompetens har slarvat bort "sina" pengar. Då finns det uppenbarligen kapital att ta av dessutom, när det aldrig finns pengar till exempelvis sociala åtgärder i samhället. Det kapital som gick åt till att rädda banker vid senaste finanskrisen kunde säkerligen ha hållt världens fattiga miljoner med mat i åtskilliga år framöver, om det hade funnits något itresse för sådant. Men så länge Svenssom och hans motsvarighete i andra länder får åka sin vecka till Thailnad varje vinter och aortera på sitt överbelånade hus, så är han nöjd.
Om bankerna ändå vore den samling feta, bökande svin som de så lätt kan liknas vid så hade de åtminstone kommit till användning för de människor de själva hjälpt till att utarma.
PS: Grisar är intelligenta djur, och inte alls så smutsiga som ryktet gör gällande. Liknelsen vid banker är inte menat som nedsättande gentemot dessa djur. Bilden nedan får dock illustrera bankens välförtjänta öde.
Slaveri
Man skulle kunna tro att slaveri vore olagligt i dagens samhälle, särskilt i ett land som gärna vill framstå som så modernt, humant, politiskt korrekt och nästan motbjudande präktigt som Sverige.
Men så ligger det inte till, åtminstone inte när det är vår egen kära stat, kommuner eller landsting som håller i piskan.
Paralelllen mellan en slavplantage i den amerikanska södern före inbördeskriget och Sverige anno 2011 är inte alls långsökt. Man kan föreställa sig hela Sverige som en enda stor bomullsodling. Varje kommunfullmäktige är som en sadistisk förman som manar på slavarna på just sitt bomullsfält för att stiga i gunst hos plantageägaren som sitter i herrgården, alltså statsminister Fredrik Reinfeldt i Stockholm, med finansminister Anders Borg som överförman. En finansminister som lyckats bli utnämnd till Europas bästa just genom en framgångsrik politik byggd på slaveri.
Skillnaden mot slaveriet i gamla dagar är att slavkåren inte längre utgörs av en homogen, etnisk grupp utan består av arbetslösa. Arbetslös i bemärkelsen avsaknad av en avlönad tjänst, för brist på arbete upplever sannerligen inte den arbetslöse i dagens Sverige. Allra sämst till ligger den som haft det dåliga omdömet att bli arbetslös utan att tillhöra en a-kassa. Då hamnar man i socialtjänsten klor, och då är det i princip kört.
För att överhuvudtaget ha en chans att uppbära försörjningsstöd i detta förlorade, förlåt förlovade, land så krävs att man arbetar heltid. Eller i praktiken mer än heltid då eventuella klämdagar och andra tillfällen då de fria arbetarna är lediga inte räknas som lediga för en slav, naturligtvis. Faktum är att det läggs mer uppgifter på den moderna slaven, då denna utöver sina gängse arbetsuppgifter också åläggs att redovisa sina inkomster och redogöra för sin tid och sina förehavanden varje månad, innan det ens kommer på fråga att beviljas försörjningsstöd. Dessutom ska slaven själv agera kurir med diverse handlingar, och medlare mellan samhällets institutioner såsom socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Utöver att söka "riktiga" arbeten på sin "fritid".
Fritid är en annan intressant aspekt av det hela, då man som modern slav i Sverige visserligen inte låses in efter arbetsdagen. Däremot gör avsaknaden av ekonomiska medel att alla former av aktiviteter omöjliggörs, möjligtvis med undantag av skogspromenader. Ungefär som att livstidsfångar skulle ha sin cell belägen med utsikt mot stadens nöjesgata.
Som slav i gamla dagar hade man åtminstone garanterat mat och husrum, då man ville ha slavarna i gott fysiskt skick, något som inte garanteras i dagens Sverige där försörjningsstödet, som uppenbarligen baseras på normer från före depressionen, inte räcker till ens det allra nödvändigaste.
Bestraffningar för att bryta mot regler, ifrågasätta överheten eller inte uppfylla sin arbetskvot är lika förekommande i dagens samhälle som någonsin förr: indraget försörjningsstöd är i förlängningen en lika fysisk och förnedrande bestraffning som piskan. Faktum är att gamla tiders slavägare åtminstone hade skäl att vara rädda om sina slavar då man investerat pengar i dem och de sågs som en tllgång, medans den moderne slaven endast ses som en belastning för samhället.
På vikingatiden hade man slavar i det dåvarande svenska samhället. De kallades trälar, och utgjorde en samhällsklass där träldomen gick i arv. Men de trälarna hade åtminstone en klasstillhörighet och en yrkestitel att vara stolta över. Hade man dessutom riktig tur kunde man bli offrad till gudarnas ära, något som den moderne slaven inte kan hoppas på, då den inte eisterar officiellt.
Men så ligger det inte till, åtminstone inte när det är vår egen kära stat, kommuner eller landsting som håller i piskan.
Paralelllen mellan en slavplantage i den amerikanska södern före inbördeskriget och Sverige anno 2011 är inte alls långsökt. Man kan föreställa sig hela Sverige som en enda stor bomullsodling. Varje kommunfullmäktige är som en sadistisk förman som manar på slavarna på just sitt bomullsfält för att stiga i gunst hos plantageägaren som sitter i herrgården, alltså statsminister Fredrik Reinfeldt i Stockholm, med finansminister Anders Borg som överförman. En finansminister som lyckats bli utnämnd till Europas bästa just genom en framgångsrik politik byggd på slaveri.
Skillnaden mot slaveriet i gamla dagar är att slavkåren inte längre utgörs av en homogen, etnisk grupp utan består av arbetslösa. Arbetslös i bemärkelsen avsaknad av en avlönad tjänst, för brist på arbete upplever sannerligen inte den arbetslöse i dagens Sverige. Allra sämst till ligger den som haft det dåliga omdömet att bli arbetslös utan att tillhöra en a-kassa. Då hamnar man i socialtjänsten klor, och då är det i princip kört.
För att överhuvudtaget ha en chans att uppbära försörjningsstöd i detta förlorade, förlåt förlovade, land så krävs att man arbetar heltid. Eller i praktiken mer än heltid då eventuella klämdagar och andra tillfällen då de fria arbetarna är lediga inte räknas som lediga för en slav, naturligtvis. Faktum är att det läggs mer uppgifter på den moderna slaven, då denna utöver sina gängse arbetsuppgifter också åläggs att redovisa sina inkomster och redogöra för sin tid och sina förehavanden varje månad, innan det ens kommer på fråga att beviljas försörjningsstöd. Dessutom ska slaven själv agera kurir med diverse handlingar, och medlare mellan samhällets institutioner såsom socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Utöver att söka "riktiga" arbeten på sin "fritid".
Fritid är en annan intressant aspekt av det hela, då man som modern slav i Sverige visserligen inte låses in efter arbetsdagen. Däremot gör avsaknaden av ekonomiska medel att alla former av aktiviteter omöjliggörs, möjligtvis med undantag av skogspromenader. Ungefär som att livstidsfångar skulle ha sin cell belägen med utsikt mot stadens nöjesgata.
Som slav i gamla dagar hade man åtminstone garanterat mat och husrum, då man ville ha slavarna i gott fysiskt skick, något som inte garanteras i dagens Sverige där försörjningsstödet, som uppenbarligen baseras på normer från före depressionen, inte räcker till ens det allra nödvändigaste.
Bestraffningar för att bryta mot regler, ifrågasätta överheten eller inte uppfylla sin arbetskvot är lika förekommande i dagens samhälle som någonsin förr: indraget försörjningsstöd är i förlängningen en lika fysisk och förnedrande bestraffning som piskan. Faktum är att gamla tiders slavägare åtminstone hade skäl att vara rädda om sina slavar då man investerat pengar i dem och de sågs som en tllgång, medans den moderne slaven endast ses som en belastning för samhället.
På vikingatiden hade man slavar i det dåvarande svenska samhället. De kallades trälar, och utgjorde en samhällsklass där träldomen gick i arv. Men de trälarna hade åtminstone en klasstillhörighet och en yrkestitel att vara stolta över. Hade man dessutom riktig tur kunde man bli offrad till gudarnas ära, något som den moderne slaven inte kan hoppas på, då den inte eisterar officiellt.
testing
Bloggande?
Allt för att ge en falsk känsla av betydelse i en tid då vi hyllar individualismen samtidigt som individen blir alltmer obetydlig i ett växande hav av människor. Eller för att sprida mer eller mindre ointressanta åsikter utan att behöva stå för dem?
Bah!
Detta är iallafall det första försök till blogg som görs av undertecknad. Detta är ett testinlägg. Tjoflöjt.
Allt för att ge en falsk känsla av betydelse i en tid då vi hyllar individualismen samtidigt som individen blir alltmer obetydlig i ett växande hav av människor. Eller för att sprida mer eller mindre ointressanta åsikter utan att behöva stå för dem?
Bah!
Detta är iallafall det första försök till blogg som görs av undertecknad. Detta är ett testinlägg. Tjoflöjt.
Nästa år...
Nästa år ska jag sträva efter att bli en modern mönstermedborgare. Att stjäla från de fattiga, sparka på de som ligger, håna de fula och spotta på de sjuka. Men utåt sett ska jag naturligtvis tala om rättvisa, människors lika värde och solidaritet.
